Svaret på den frågan är ja. Grekland är ett land med lite stökigt förflutet med Tysk-Italiensk ockupation under andra världskriget, inbördeskrig efter andra världskriget och militärstyre 1967-1974. Detta är en bidragande orsak till grekernas eviga skepsis mot politiker och myndigheter. Många greker är dock uppväxta efter 1974, under en tid av tillväxt och demokrati. Trots det beter de sig nu som bortskämda barn i en leksaksaffär. De vill ha allt vad välfärd heter utan att förstå att det kostar pengar. Vill man ha allmän sjukvård och avgiftsfria skolor kan man inte fiffla med skatten vid varje tillfälle som ges. Nu har det gått så långt att grekerna blivit EU-fientliga för att de andra EU-länderna sätter press på landet i form av krav på nedskärningar för att nya lån ska beviljas.
Många greker anser sig dessutom vara värda att slippa åtstramningar. De anser att banker och den rika överklassen ska betala kalaset. Ett kalas som de vanliga medborgarna med glädje deltog i så länge det var frid och fröjd.
Vad kan vi då lära oss av Greklandskrisen? Bl.a. att inte avkräva våra politiker alltför stora vallöften. Vi måste också inse att om vi kräver stora förbättringar inom ett område så kommer det drabba ett annat. Vi kan inte ha den förbannade kakan kvar samtidigt som vi äter upp den. Grekerna vägrade in i det sista att inse detta, många har inte insett det än. Efter att ha spytt upp kakan ett flertal gånger så vill de fortfarande äta den. Man undrar ju vad de fått för sin lånade välfärd, inte en speciellt intelligent befolkning i alla fall. Den saken är glasklar. Nu får de leva på reavaror och rabattkuponger under lång tid framöver.