Då var det dags för nästa sydeuropeiska land att få hjälp från industrigiganterna Frankrike och Tyskland. Detta genom att ECB har börjat stödköpa italienska statsobligationer för att hålla de utsatta de italienska räntor på rimliga nivåer. Åtgärden tycks lugnat marknaderna en aning, men alla är medvetna om att skuldkrisen är långt ifrån över.
Stödköpen har gett snabba, men kortsiktiga resultat. Räntorna italienska tioåriga obligationer har gått ner med över 70 punkter (till ungefär 5,3%). Givetvis spekuleras det nu i hur uthålliga stödköpen kommer att vara.
Risken är att Italien nu inte tar de nödvändiga besparingarna inom den offentliga sektorn på lika stort allvar. Det är trots allt en risk att man retar upp väljarna genom nedskärningar. Men utan nedskärningar kommer ECB troligtvis behöva gå in flera gånger och stödköpa statsobligationer. Nu har ECB också förlorat sitt viktigaste verktyg för påtryckning. När de väl gått in och köpt statsobligationer kommer de även fortsättningsvis vara tvungna att stödköpa om räntorna riskerar att skjuta i höjden.
Inte långt efter att ECB meddelade om stödköpet valde Silvio Berlusconi att slopa förslaget om en solidaritetsskatt. Denna skatt skulle ge dem med en årsinkomst högre än 90 000 Euro en 5-procentig skattehöjning. De som tjänade över ~150 000 Euro skulle enligt solidaritetsskatten få en 10-procentig skattehöjning på den överstigande inkomsten. Detta är en svår fråga för Berlusconi eftersom han principiellt är emot förmögenhetsskatter, och denna solidaritetsskatt är farligt nära en sådan skatt.